2010-05-31
För att lära sig, måste man uppleva lärdomen först.
Efterklok är kanske lätt att vara men den klokheten kommer inte att påverka andra.
Hur många gånger jag än kommer säga till mina småsyskon att låta bli, så kommer det inte att lyssna förän dem själva har testat.
Världen är självisk, utmanande och oförutsägbar.
Det är nog det som är själva grejen med världen, hade vi vetat om allt hade vi sannerligen inte vågat prova på de saker vi vill göra.
Vem vill ha facit i hand? Var är då matchen? Visst ibland kan det vara skönt med facit i hand om du står där och väljer fram och tillbaka mellan tre vägar, men spänningen försvinner ju...
Det är som att man skulle se på en sprillansny film där man visste alla repliker utantill och visste exakt hur den skulle sluta.
Första gången man ser en film vill man inte veta det, det är ju spänning, förhoppningar och det omedvetna som gör att man vill kolla på en ny film. (För man har sett en liten gnutta trailer på vad den verkar handla om)
Är filmen dålig låter man bli att se den igen och tvärtom om den är bra.
2010-05-29
Dålig sömn
And for one second, I lost my head
And for one second, I wished you were dead
And for one second, you wish that you were here all alone
Hold back the tears that could fall for me.
And for one second, I lost my breath
And for one second, I cherish that you said
And for one second, it seemed that I was here all alone
Hold back the tears that could fall for me.
Den senaste tiden har jag drömt oerhört knepigt
Men inatt tog nog priset, jag har varit i övre dimensioner och samtidigt som jag befann mig i en dröm har jag även funnit min verklighet. Det är underligt att hjärnan fungerar på ett sådant sätt, hur den kan påverka undermeningar genom ett virrvarr av "kludder" som sker i ens vardag. Jag reste runt i en slags värld, den var fylld med fart och rörelse... konstant snurrade den och jag kunde inte urskilja något. Jag blev alldeles snurrig och plötsligt blev allt vitt. Jag såg bara vitt, hur jag än letade verkade det vita rummet oändligt. Det fanns inga hörn eller dörrar. Så där står jag, har ingen aning om vem jag är eller vem jag tillhör... Jag kan inte se mig själv och förstår ingenting. Den enda känslan jag har är att någonting saknas, men vad och vem??? Jag får inget svar. Däremot kommer det upp en bild på en person som funnits tidigare i mitt liv. Ständigt dök den här personen upp när jag försökte leta i mitt bakhuvud efter minnen, nästan som han försökte stoppa mig från mitt förflutna. Men jag visste att det här inte var personen jag saknade. Varför skulle jag vilja sakna honom? Jag blev arg för personen har ingenting med mig och göra. Det kändes som en evighet att stå i det där vita rummet. Någonstans när jag vaknar ur drömmen känner jag fortfarande tomheten, Jag vaknar upp och tror att jag är ensam. Jag förstod inte ens att jag faktiskt har ett förhållande. Distans
Jag hann inte vara vaken länge innan jag halkar tillbaka in i drömmarnas värld. Denna gång står jag bakom en bil och försöker få in en massa saker. Men hur jag än packar så får allt inte plats. Jag vet att jag vill ha med mig en liten sak, men den går inte in. Jag kan inte ta ut något av de andra prylarna och blir frusterad. Det visar sig sedan att jag försöker få in min yngsta lillasyster i bilen. Hon har i mina ögon alltid varit den minsta, yngsta "bebisen" i familjen och man måste alltid rå om henna extra mycket. (Hon är ju så liten) Men jag får inte ta med henne Härom natten hade mamma också en dröm, hon och småsystrarna satt på ett tåg och skulle vinka hejdå till mig. Då ser hon hur jag jag går med en liten flicka över tågrälsen. Hon blir jätterädd över att jag går på rälsen bort från dem med en liten tös som jag ska ha ansvar över. Hon vill skrika efter mig och säga åt mig att gå bort från rälsen(det kan vara farligt), men hon är hes och får inte fram ett ord. Hon ser bara hur jag går längre och längre ifrån henne i två olika skepnader, en stor och en liten. Jag fattade ingenting i morse när jag vaknade men nu har alla pusselbitar fallit på plats. Jag kunde inte se min vän i det vita rummet pågrund av att vi lever distans. Distans i mina ögon är fruktansvärt otrevligt vilket visar mig en upprepande bild på en person som jag inte alls tycker om. Alltså såg jag bara de negativa. Att jag försökte få in min lillasyster i bilen kan betyda två saker: 1. Jag kan inte äta kakan och behålla den. Reser jag, måste jag vara medveten om att mina systrar inte kan följa. 2. I både min mammas dröm gällde det något litet. Det lilla fick inte plats för mig, eftersom jag nu ska vara stor. I mammas var det att hon var tvungen att släppa taget om både det stora och det lilla av mig. Det märks att jag ska flytta hemifrån... Visst har jag bott utan familjen förut, men då var jag ändå såpass liten fortfarande och såg inte verkligheten på samma sätt som jag gör idag. Jag hade inte en susning om att en separation från familjen kunde kännas redan innan det skedde. Ung och dum :) Till råga på allt vaknar jag upp av den här låten: Paradise lost, one second. Att tillägga något här behövs inte, texten säger sig själv.
Den senaste tiden har jag drömt oerhört knepigt
Men inatt tog nog priset, jag har varit i övre dimensioner och samtidigt som jag befann mig i en dröm har jag även funnit min verklighet. Det är underligt att hjärnan fungerar på ett sådant sätt, hur den kan påverka undermeningar genom ett virrvarr av "kludder" som sker i ens vardag. Jag reste runt i en slags värld, den var fylld med fart och rörelse... konstant snurrade den och jag kunde inte urskilja något. Jag blev alldeles snurrig och plötsligt blev allt vitt. Jag såg bara vitt, hur jag än letade verkade det vita rummet oändligt. Det fanns inga hörn eller dörrar. Så där står jag, har ingen aning om vem jag är eller vem jag tillhör... Jag kan inte se mig själv och förstår ingenting. Den enda känslan jag har är att någonting saknas, men vad och vem??? Jag får inget svar. Däremot kommer det upp en bild på en person som funnits tidigare i mitt liv. Ständigt dök den här personen upp när jag försökte leta i mitt bakhuvud efter minnen, nästan som han försökte stoppa mig från mitt förflutna. Men jag visste att det här inte var personen jag saknade. Varför skulle jag vilja sakna honom? Jag blev arg för personen har ingenting med mig och göra. Det kändes som en evighet att stå i det där vita rummet. Någonstans när jag vaknar ur drömmen känner jag fortfarande tomheten, Jag vaknar upp och tror att jag är ensam. Jag förstod inte ens att jag faktiskt har ett förhållande. Distans
Jag hann inte vara vaken länge innan jag halkar tillbaka in i drömmarnas värld. Denna gång står jag bakom en bil och försöker få in en massa saker. Men hur jag än packar så får allt inte plats. Jag vet att jag vill ha med mig en liten sak, men den går inte in. Jag kan inte ta ut något av de andra prylarna och blir frusterad. Det visar sig sedan att jag försöker få in min yngsta lillasyster i bilen. Hon har i mina ögon alltid varit den minsta, yngsta "bebisen" i familjen och man måste alltid rå om henna extra mycket. (Hon är ju så liten) Men jag får inte ta med henne Härom natten hade mamma också en dröm, hon och småsystrarna satt på ett tåg och skulle vinka hejdå till mig. Då ser hon hur jag jag går med en liten flicka över tågrälsen. Hon blir jätterädd över att jag går på rälsen bort från dem med en liten tös som jag ska ha ansvar över. Hon vill skrika efter mig och säga åt mig att gå bort från rälsen(det kan vara farligt), men hon är hes och får inte fram ett ord. Hon ser bara hur jag går längre och längre ifrån henne i två olika skepnader, en stor och en liten. Jag fattade ingenting i morse när jag vaknade men nu har alla pusselbitar fallit på plats. Jag kunde inte se min vän i det vita rummet pågrund av att vi lever distans. Distans i mina ögon är fruktansvärt otrevligt vilket visar mig en upprepande bild på en person som jag inte alls tycker om. Alltså såg jag bara de negativa. Att jag försökte få in min lillasyster i bilen kan betyda två saker: 1. Jag kan inte äta kakan och behålla den. Reser jag, måste jag vara medveten om att mina systrar inte kan följa. 2. I både min mammas dröm gällde det något litet. Det lilla fick inte plats för mig, eftersom jag nu ska vara stor. I mammas var det att hon var tvungen att släppa taget om både det stora och det lilla av mig. Det märks att jag ska flytta hemifrån... Visst har jag bott utan familjen förut, men då var jag ändå såpass liten fortfarande och såg inte verkligheten på samma sätt som jag gör idag. Jag hade inte en susning om att en separation från familjen kunde kännas redan innan det skedde. Ung och dum :) Till råga på allt vaknar jag upp av den här låten: Paradise lost, one second. Att tillägga något här behövs inte, texten säger sig själv.
2010-05-28
2010-05-27
torsdag
2010-05-26
onsdag
Idag har man uträttat två bra saker! =)
Nu är det tre saker till bara sen kan jag pusta ut...
Har även fått min skinnjacka och klänning idag! wohoo
2010-05-25
Livet är då lustigt och oftast oförutsägbart må jag säga.
Det är i slutet på terminen och det är först nu man kommer på hur mycket man egentligen har att göra:
* Städning
* packning
* skolarbeten och prov
Okej, det kanske inte låter mycket, men det är en ingen liten städning eller en liten packning. Man ska ju flytta :P
Hm.. är livet verkligen oförutsägbart?? kan det inte bara vara som så att man medvetet skjuter upp allting till slutändan? Nåväl som man bäddar får man ligga.
Har precist ätit två små pinnglassar i hopp om att solen kanske skulle få för sig att titta fram igen.
2010-05-24
Sol
Att vakna på morgonen, känna solens strålar värma redan innan klockan tio på morgonen... ja, det är då livet!
Vi har haft relativt fint väder nu den senaste tiden och man har känt hur mycket solen egentligen betyder. Plöstligt får man lite mer energi och orkar lite, lite till! :D
Vintern har varit bläääälång, men nu säger jag adjöss till den!
Veckan är helt bokad med sysslor och med saker som ska uträttas.
Vanligtvis brukar jag känna en stor suck när det är måndag, men inte idag inte!
GODMORGON!
Min syster, sommar 2009, Ölands djur och nöjespark.
Viss ser man mycket av henne? ;)
2010-05-21
2010-05-20
Rise, and rise again until lambs become lions
Kommer ni ihåg min bästa film toplista?? Och att jag hade djupa förväntningar på Ridley Scotts' Robin Hood
Den var grymt bra, verkligen sevärd! Dock gick tiden lite fort och det kändes inte som den var över två timmar. Hade gärna sett mer och försöker lura till mig att det ska vara en trilogi.
Russel Crowe som är både min och min väns dreggelvarningsskylt var top top!
Tänk Er hur det såg ut i biosalongen första gången när jag och han såg trailern på Robin Hood. Jepp, gåshud, rysningar och cartoonögon!
Många har undrat hur de har kunnat göra ännu en Robin Hood film, men denna film var inte mot sherwoodskogen eller hudeladi, hoppsan vilken dagstuk. Gå och se den så slipper jag berätta ;)
Kolla in den där heta mannen... mums!
På min bästa film toplista:
År 2010: Robin Hood (Ridley Scotts')
Uppdatering
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)