2010-11-26
2010-11-25
En bekännelse
En bekännelse
Jag är krävande
Som personer har vi alla positiva samt negativa sidor. En liten ängel och en liten djävul ;) Idag tänker jag dela med mig av en liten djävul som finns i mig, Jag är krävande! Inte inom alla områden vill säga, men inom många... Jag sätter höga krav på mig själv i princip allt, arbete, skola, prestation, förväntningar från andra men jag sätter också krav på andra. Med en liten skamsen rodnad är det oftast bara en person jag har krav på, POJKVÄNNEN. En del anser att det är uppenbart, " så klart, han står dig ju närmast" och andra kanske tänker "Dumma, Jasmine!"
Men inte tänker jag dra mig igenom det här inlägget försvarslöst inte, i många, många år har jag blivit "trampad på" Jag var ofta en liten grå mus som aldrig vågade säga ifrån. I lågstadiet var jag också sådan, även om folk retades med mig var jag dum nog att hjälpa dem i diverse uppgifter. Och så en dag fick jag nog, varför ska alltid jag rätta mig? Varför kan inte jag få bossa runt lite? Och så blev det, *PAFF* och jag skaffade mig skinn på näsan! Även i början av förhållandelivet var jag lätt att övertala och man kunde bossa runt med mig... även där fick det ta ett slut. Jag var så trött på att ändra mig, och göra den andra personen till lags. *PAFF* jag gav igen!
Är vi inte alla kvinnor och tjejer lite krävande? Speciellt när det kommer till pojkvännen. Du ska faktiskt välja en av jävla massa penisbärare (om man är lagd åt det hållet )och sedan leva med honom tills första och sista lårbenshalsbrytning. Typ.
Jag läste ur en dassbok (ja, jag läser på toan) hur en kvinna vill att drömmannen ska vara:
- trevlig
- sportig
- klok
- stark
- ha ett gott uppförande
- hård men ha ett mjukt sätt
- känslig men beslutsam
- romantisk
- manlig
- rolig
- glad men tas på allvar
- värdig
- tuff och modig men ändå vara en nallebjörn
- energisk
- beskyddande
- kreativ
- idérik
- skicklig
- ödmjuk
- förstående
- elegant
- konsekvent
- varm men också sval men ändå passionerad
- tolerant
- principfast
- ambitiös
- ädel
- praktisk
- pragmatisk
- redo att göra vad som helst för henne
- återhållsam
- charmant
- kapabel
- trofast
- alert och vaken
- drömmande
- pålitlig
- redo att göra vad som helst för henne
- Men framförallt ha en riktigt bra betalförmåga!
Jepp, så varför är det då så svårt att hitta prince perfect?! ^^ Nej, inte ens jag har alla dessa krav, men ska sannigen fram hade jag inte mått dåligt över att ha en sådan här pojkvän...men jag hade nog börjat undra efter tag om han led av personlighetsklyvning
Jag tycker att man ska vara lite krävande, så länge bägge parter ger och tar! Så länge man inte ändrar en person, men man kan med hjälp av andra förbättra sig. En sak som en av mina lärare sa en gång, var riktigt bra tyckte jag! Vi pratade om äktenskap och män då hon säger på ett ungefär: "Skulle det någon dag visa sig att det inte kommer hålla mellan oss, så kommer den eventuellt nya tjejen få en riktigt bra karl. Jag har nämligen tämjt och lärt honom i princip allt, vad en man ska göra och inte göra!"
Jag är krävande när det kommer till ansvar, tillit, ekonomi, respekt, trygghet och bekräftelse! Det är min bekännelse ^^
2010-11-24
Vad gör mig upprörd?
Vad gör mig upprörd? Jag har blivit uppfostrad i ett hem, där rasism eller "rasskillnader" verkligen inte är tillåtet.
Jag har blivit lärd att alla är vi lika, alla är vi människor, alla är vi lika mycket värda.
Jag är tacksam över det, att min mor och min far har lärt mig och mina syskon att sprida det här budskapet vidare till våra barn.
Men trots mina öppna föräldrar har vi dem i släkten som tycker motsatsen!
Jag fick tygla mina känslor hårt, hårt hårt när min släktning sa mig rakt i ögonen: "Negrer och invandrare är smutsiga! Beblanda dig inte med dom, om man börjar blanda sig så kommer vi alla att bli apor igen!"
Jag tappade hakan, att A bara kunde komma med ett sådant påstående?
Ni får ursäkta, jag älskar den här personen (vi kallar personerna för A och B) Men ett sådant påstående gör mig arg.
Jag frågade vad A menade med det här, men fick inget ordentligt svar, det enda jag kommer ihåg var just den här meningen och sedan: "Gifter du dig med en utländsk vill jag aldrig mer se dig. Det är ingen av dem som ska bära vidare vårt efternamn och du är inte välkommen."
Jag förklarade för A att jag kommer gifta mig med vem jag vill, oavsett hudfärg. det är inte hudfärgen jag kommer bli kär i, utan personen.
Det ironiska är att A är gift med B, B är finsk och har flyttat till Sverige. Vilket gör B till en invandrare...
B är likadan, så fort det är något på nyheterna skyller B på invandrare. så fort det är ett bråk ute på gatan, invandrare...
Jag vill inte säga att jag förstår dem, jag har jättesvårt att förstå den här biten. Jag vet att det finns mycket orättvisa här i landet, med att svenskar tas i andra hand och så vidare, och visst det är faktiskt riktigt tragiskt. Men hur får man det till invandrarnas fel? Är det inte snarare det svenska systemets?
Vill muslimerna bära sina sjalar, låt dem göra det. Tänk bara på om det hade varit motsatta roller. Vi var invandrarna i deras land, tror ni att vi hade fått som vi velat?
Många tror inte det men jag är skeptisk, Kanske, kanske inte. Vad spelar det för roll?
Vi har ingen regel eller kulturstandard här i Sverige som säger att vi måste klä på oss si eller så, men eftersom det är en religion, en kultur blir det lite annorlunda och ska man inte respektera andras kulturer?
Tro nu inte att jag försvarar misshandel, självmordsterrordåd, ärofyllda mord eller förtryckt äktenskap. Men jag säger att ALLA är inte sådana. Precis som vi svenskar inte är fläckfria. Det är så lätt att lägga skulden på andra...
Det är lätt att glömma av alla svarta hål och bakdörrar Sverige har, det finns så mycket skit hos oss att det verkar roligare att trycka ner andra.
Jag älskar blandnindar av kultur, en kryddigare matvärld, en bredare världsbild, chansen att lära sig fler språk, att kunna hitta varandras likheter och motsatser...
Och om vi ska prata religion, kristendomen: den är i princip uppbyggd från alla andra religioner. Det är inget unik med den utan mest tagen från andra. Jag gillar min lillasysters citat: "Tänk om det är som så att alla gudar och all tro finns, mixat med varandra."
Det här ett ämne jag kan babbla på med i evigheter, men jag väljer att inte göra det. Inte idag...
Nu vet ni i alla fall vad jag tycker och jag tycker alla borde bättra sig!












