Varför??

Livet har sådana konstiga vändningar ibland.
En liten pälsig krabat dök upp på vår trapp härom dagen. "Var det en av våra?" "Nej, vi har ingen sån" "Men den är fruktansvärt lik..."
Nästa dag dök hon upp igen, den lilla pälsiga krabaten.
En kelsjuk liten sparvel mot oss men som absolut inte ville kela med våra andra katter. Slagsmål efter rivning pågick och vi beslöt oss för att denna lille krabat inte skulle komma in i vårt hus mer.
Vi lade också märke till att denne lilla pälsiga krabat måste vara sjuk, då hennes jamande var skrik och hon slutade aldrig trots att hon tappade "rösten". Återspeglar nationella provets tema. Språk.
Vad ville hon?
Vi tog in henne, vi gav henne mat, mina systrar kelade med henne.
Jag å andra sidan vågade inte, jag tyckte katten verkade knepig och garanterad smittbar...

För bara någon halvtimme sedan var hon vid vår trapp igen, denna gång glad och var mycket intresserad av vad mina systrar skulle göra ute på vägen.
En bil kom, sakta körde föraren då han såg två flickor gå på vägen. Men det räckte inte...

Den lilla pälsiga krabaten sprattlade mycket, mamma rusar ut men det är försent...
Åter igen tänker jag på vårt tema språk, försökte katten säga något innan den tragiska olyckan? Ville hon in för att stanna? Om vi hade släppt in henne... då hade det inte hänt. Eller är det bara livet hemska gång?