Är vi medvetna om hur mycket skoltiden påverkar oss?
Hur vi från första skoldagen till examen målar upp en bild av samhället och oss själva?
Trots att vi blir äldre och äldre glömmer vi inte heller av de elever som antingen gjort oss illa eller tvärt emot, men kommer vi håg våra lärare?
Vissa lärare försvinner som en dålig skiss i papperskorgen, och glöms lika fort bort, då vi börjar på något nytt.
En del är lätt att bara sudda ut.
En del är värre, det spelar ingen roll hur mycket du suddar eller försöker riva papperet, det är redan inristat och du mår dåligt över det usla resultatet.
Det bildas en klump av kletigt suddgummi i din hals och du blir illamående av att bara tänka på det.
Men sedan finns det dem där bilderna, du är så nöjd med.
För att du fått en sådant stöd och sådan hjälp med dem att du stolt visar upp papperet även om åren gått långt.
Det är de lärare som aldrig riktigt ”passat in” och som tyvärr kan få en ny vässad blyertsspets i ögat av kollegor i ren avund.
De är de lärare som som syns i en svag skara, de är de lärare som förstår.
De är de lärare som tar fram det bästa ur dig, som hjälper dig att finna dig själv!
Hon svär, hon snusar, hon rockar, hon är en kvinna som är öppen för nästan allt i sin omvärld.
Hon är en lärare. En udda, en speciell... en unik.Provocerande? För en del fyrkantiga orubbliga som lever enligt stenåldern kanske.
Men inte för oss, i alla fall inte för mig.
Provocerande lärare för mig är sådana som ser ner på en, lyfter näsan upp i vädret och ser oss elever som ohyra och dumma identitetskluvna tonåringar. Inget mer, inte personer, inte människor, bara irritationsobjekt som lett till ett tråkigt studielån.
Det märks tydligt när en lärare älskar sitt jobb.
Många gånger har vår rocklärare fått höra att hon ibland kan misstas för en elev, just för att hon förstår oss på en nivå väldigt få lärare kan göra.
Hur många elever vill ha med sig sin handledare på en studentkryssning?
Vi vill, för hon är så mycket mer än lärare!
Hon är ett samvete, en syster, en vän, en mamma och så mycket mer.
En person man respekterar och älskar eftersom hon inte är som alla andra.
Men vår lärare är inte blåögd för det, hon är en smart lärarjävel, kära läsare.
För vem vill komma till lektionen oförberedd eller hitta på otyg när man står någon person så nära? Det är ingen man vill göra besviken.
Min poäng?
- Hur hade skolan sett ut om alla lärare var som just denna?
Hade elever engagerat sig mer? Hade kontakten mellan lärare och elev förbättrats? Hade prestationen från eleverna blivit bättre?
Eller är det meningen att vi ska ha dem där sura sammanbitna magistertölparna och snorkfröknarna för att just uppskatta de där få underbara lektionerna man har med superlärarna?
Hur som, jag har en av dem bästa!
Blivande ettor 2011, läs noga:
”Var snälla mot henne”
Jag hade kunnat välja en bild från döda poeters sällskap men jag kände att titeln passade bättre till den denna bild. :D En rolig film
